Tillsammans

Tillsammansheten och det kollektiva är vackert. Juletid och julefrid ger utrymme för morgonsamtal i sängen tillsammans med Björn, samtal som tyvärr får ett litet existenberättigande under arbetsdagar/var-dagar. Känner mig lyckligt lottad att ha en livsvän som, liksom jag själv, finner nöje i utbye av åsikter kring livets väsentligheter såsom: människans natur, statens roll, historiska processer, film, litteratur, ja allt mellan himmel och jord. Morgonens samtal kom att handla om nyliberalismen och individualismen i förhållande till kollektivism och socialism. Inte alltid lätt att formulera sig när man skall beskriva gemenskapens skönhet och kollektivets värde. Att formulera sig långt från människan som enbart genom tvång och underkastelse lever (en myra i negativ mening) i ett stort kugghjul drivet av femårsplaner. Utan snarare en mening som skapas när man tillsammans med andra upplever sin viktighet, som enskild människa, men också som något större än en själv. Meningen bakom etiken, att på något vis finna vägen till en moral som hjälper oss människor att hitta vårt jag, ett jag som tar kommandot över driftslivet. Man kan hitta det "rätta språkbruket" hos erkända tänkare, poeter, konstnärer, men likväl i det skrivna och talade ordets torftiga utmarker. Man kan känna det, uppleva och leva det i livets små och stora ögonblick, men man kan aldrig förverkliga det ensam. Tycker om dessa små morgonsamtal.