Stunder

Julen dröjer sig kvar hos oss och staffansstaken som pryder byrån i köket tänds varje morgon och kväll. Julstjärnorna i fönstret tillåts lysa ännu några dagar och vår julstjärna blommar vacker. Det känns som att juletidens pirriga känsla och nyårets hoppfullhet dröjer sig kvar i varje vrå. Vardagsliv; skolliv och arbetsliv har startat för vänner och bekanta, men inom våra dörrar så står tiden på sätt och vis stilla. Nätterna levs i vaket tillstånd där samsovning och amning ersätter sömnen. Dagarna upptas av små enkla vardagsgöromål, men för det mesta långa stunder av närhet och möte med en ny liten människa. Är så glad över omgivningens alla grattis, att så många är glada för vår skull värmer hjärtat, och jag, ja, jag är jätteglad. Att få uppleva de äldre barnens totala omsorg och kärlek för lilleman är något som jag nog inte riktigt vågat hoppas på. Naturligtvis så trodde jag att de skulle bli glada och tycka om sin lillebror, men så här glada. Hans mörka kalufs skumpar allt som oftast omkring i någon tonårings långa armar, eller så byts det blöjor och kläder av en ömsint storasyster. Mimiken i det lilla ansiktet är oslagbar och hela familjens favoritsysselsättning är för närvarande att pussa på de håriga kinderna och kanske är det just därför julen dröjer sig kvar, bara för att vara extra varm, lång och välkomnande för lilleman.