Har just klämt i mig vegpytt och sallad. Magsäcken liknar en livmoder under sista trimestern. Började morgonen på sedvanligt sätt, d.v.s. vaknade i arla gryning med "spring" i själ och kropp. Fick förklaringen vid besök hos doktor A idag. Hon tittar alltid sådär bestämt på mig och frågar - vad tror du det beror på? Tja, gissningsvis så skulle jag inte sitta här om jag visste, tänker jag, men det som kommer ut ur min mun låter liksom något i stil med - kanske kan det bero på dålig sömn?!!! Helt lost in translation!Så klart säger jag något för att "fylla ut" tomrummet/tystrummet. - Nja, men jag tror så här... fortsätter doktor A. Nedbantat och komprimerat så lyder förklringen; oro inför den ostrukturerade dagen samt oro och besvikelse inför sjukskrivningen. Har med andra ord svårt att gilla läget. Skönt, en förklaring av en person som kan sin sak, men vad gör jag då åt det? Total tystnad uppstår. Letar förbrilt efter ordbajseri att fylla ut luften med, hjänsläpp, fan. Får sedan en liten hemläxa, jippie! Jag är typ viktig, eller jag har en uppgift. När jag sedan rattar pärlan från 89 hemåt så kastar jag en snabb blick på min läxa. Här radas diverse "ticks" upp, med finare klinisk benämning kognitiva förvrängningar?! Stämmer, stämmer, stämmer. Borde det inte komma någon sån där stämmer inte nu? Nähä, ja det var ju väntat. Shit, man får ju inte tänka så för det är ju en kognitiv förvrängning. Ok, vad oväntat att så mycket stämmer in på mig?!
