Vardagslivets lunk i bildform. Det har varit lätt att misströsta vissa dagar när melankolin slår till. Varför händer det här just mig? Kan inte livet ge oss lite andrum? Det är nära till hands att bli bitter och blicka alltför mycket i backspegeln när saker och ting tar en annan vändning än den väntade. Stunder att reflektera över vardagens bestyr blir viktiga inslag för att möjliggöra seende av flödet framåt, eller som Björn så klokt sa - två steg framåt och ett steg tillbaka. Nu så är det äntligen fredag, fan vad skönt! I mitt tidigare liv, ja då jag var viktig, d.v.s. arbetade, så längtade jag som en besatt efter fredagsmysets dekadens. I mitt nuvarande tillstånd så längtar jag som en besatt efter helgen eftersom alla är lediga och jag kan låtsas att allt är som vanligt. Ja, som sagt, idag är det äntligen fredag. Svante häckar framför tv:n i väntan på Barca matchen. Det blir ju jättekul att se den, ja, oj vad spännande (fingrarna korsade). Tova-Liisa är överglad, tänkte skriva på tyska men fick inte till u:et med två prickar över, eftersom hon har sovkompis. Ingemar , sonen helt utan social fobi, har filmkväll med kompisarna. Jag och Björn, tja vi laddar inför fotbollskväll med sonen.
