Stumt Europa

Äter frukost i ett stumt Europa.  Den spontana glädjer över framgångarna hos de partier som, de facto, står upp för grundläggande mänskliga rättigheter solkas då populism, nationalism, fobi och antipati legitimeras genom ett preliminärt valresultat som chockar och lamslår. Att Nationella fronten med Marine Le-Pen vid rodret,troligtvis, kammar hem 24 av Frankrikes totalt 74 platser i parlamentet är en styggelse. Att hennes far, tillika grundare, i ett tal under veckan uttalat sig om att Frankrikes "invandringsproblematik" skulle kunna lösas med hjälp av Ebolaepidemin får mig att sätta i halsen av indignation. Siffrorna talar sitt dystra språk och medieflödet speglar rädslans stängda dörrar: UKIP, DF och till och med uttalade nynazister i form av Gyllene Gryning.
Äter frukost i ett stumt Europa och ställer mig frågan varför VI vägrar lära av historien? Historien är dynamisk och människan liten, men när har nationalismens slutenhet varit lösningen på människors upplevelse av marginalisering och regioners känsla av att leva perifert?! NF och EG är barn sprungna ur just slutenhetens misslyckanden och min förhoppning är att människans klokskap får oss att inse att framtidens möjlighet vilar i en globalisering som bygger på öppenhet och solidaritet.