Drygt 400 år av tyst slaveri har lämnat Rumäniens romer i ett vakuum av: beroendeställning, analfabetism, hemlöshet, rotlöshet och utan statliga skyddsnät. Den strukturella orättvisan bekämpas, så klart, bäst genom gemensamma insatser för att belysa det romska förtrycket och stödja förändringar på makronivå.
Bo Rothstein (prof. statsvet) tar upp tiggeriets moment 22; d.v.s. allmosornas konserverande effekter på människors strukturellt sanktionerade sociala misär och människors rätts- och sociala patos. Att i empatins namn "cementera" sociala orättvisor. Rothstein uppmanar till ett förbud mot gatutiggare, men ett förbud som följs upp av mer omfattade strukturella stödinsatser.
I landet mellan samhällelig offensiv och individuell misär prövar jag och många med mig det egna etiska ramverket. I sann välfärdsanda handlas det: matkassar, kläder, smink, bilar, cyklar... I stadskärnan har ett monument för överflödsstaten rests, Utopia.
Mitt hjärta vrider sig och jag spyr inombords när jag och andra välfärdskonsumenter i strukturell anda passerar dessa kvinnor och män med bortvända blickar.
För egen del så har det kommit att bli en inre etisk och moralisk brottningsmatch varje gång jag handlar mat. Att jag dessutom nästan dagligen småpratar med den unga kvinnan utanför Ica butiken gör det hela än mer komplext, iaf för mig. Vi pratar om vädret, barnen och skrattar åt vår gemensamma språkförbistring.
Den goda viljans komplexitet.
