En av mina favoritfilmer, all times, är filmatiseringen av Pat Conroys Prince of tides. Titeln är så underbar och älskvärd, tidvattnets furste; poetisk, romantisk och lite vemodig. Naturkraft och människans litenhet. Denna sjukdom är som tidvattnet och Gunnar den lilla fursten som kämpar och försöker bli frisk. Polariteten är skarp och klar; från spring och dans till glansiga ögon under sotiga ögonfransar.
I går var Gunnar: matt och trött, glad, pigg, jättepigg och sedan helt plötsligt rosig av feber.
Nu bygger hen med klossar, spelar kongas och är jättepigg. Ingen matlust, men pigg.
Vi håller tummarna och välkomnar påskledigheten.
