 |
| Vy från soffan som nu ändrat position i rummet |
Livet verkar genom kroppen vars existens liksom medvetandegörs när det skaver någostans. Jag visste inte om inkräktaren, men kroppens arbete alstrade värme, värk och illamående. Legat till sängs sedan söndag kväll. Sådär lagom mysig i morse; håret i stripor, näsryggen blank och en andedräkt som bara bad om fluor. Dagen kom och ingen febrig hetta. Ingen tryckande värk, bara lite matt. Sol! Sol, åh så skönt det kändes att andas vårluft. Kväll och yrsel. Inbillning? Hypokondri? Gunnar och jag i sängen, kvällssaga. Gunnar alldeles tyst bredvid mig. Märkligt, hen som alltid kommenterar och frågar. Sen värsta sprutkräkset. Hela ungen. Hela sängen och halva mig.
Tvagning, tvättning och bäddning i vardagsrummet. Ännu mera yrsel och en tryckande känsla i mellangärdet. Kräks och känner mig ynklig. Positivt är att Gunnar verkar må lite bättre och jag mår bättre. Positivt att Björn möblerat om och fixat medans sjuklingarna legat i sängen, i soffan och på golvet.
 |
| Har alltid velat ha två lampor över matbordet. Björn har fixat det enligt "tager vad vi haver". |
