Vänner och försvunna vänner

Har just nu en otroligt trevlig dag med min fina vän Lisa. Vi har skitkul. Nu undrar säkert någon, kanske, som läser bloggen vad vi gör och hur man kan få lika kul? Ett ord förklarar allt. SKRIFTLIGA OMDÖMEN. Så, nu är det sagt. Att jag dessutom har färdigställt mina gör det hela än mer njutbart och att Lisa nu "bara" skall klistra in sitt tillägg i 25 dokument gör det hela orgasmiskt. Lisa är dock gudinnan av copy-paste funktionen. Extra kul är det att Lisa faktiskt finns till hands som fysisk person. Jag menar det är liksom kuligare än om hon bara var imaginär, ett problem som uppstod på Umeå Open igår. Har besökt denna agorafobiavskräckande tillställning några gånger med ett antal olika personer. Ett säkert kort liksom; vänner, samtal, samkväm, musik, mer samtal och mer musik. Gårdagens besök var dock av en något annorlunda karaktär. En person hittades aldrig. En person, typ två, försvann varav en myseriöst. Tur för mig att det fanns några tusen till att snacka med. Såg kvällens begivenhet Håkan Hellström med värsta glädjehoppet i magen. Dessutom så träffade jag ett helt gäng lika glada håkanfantaster som sjöng med, försökte att bortse från att de säkerligen var lika gamla som min son, men eftersom alla mina vänner liksom försvunnit så... vad göra?