Livet

" Låt mig få vara en av dessa svaga, en av dessa hjälplösa och dåraktiga. Först då blir jag en människa värd att älska" Jag läser dig. Jag läser dina ord och det gör ont samtidigt som det värmer. Du gör att jag vet att någonstans i universum finns det hopp, hopp för mänskligheten. Hopp för alla de som ensamma vandrat i dödsskuggans dal. Hopp för alla de som till förklädd människa mött sina demoner. Du skriver att allt du har att erbjuda världen är ditt ansikte och ditt namn. Den du är och den du har blivit. Allt du bär inom dig likt en bruten vinge, ett sår som längtar efter ljus. Det är magiskt och djupt mänskligt. Du skriver om livet, sorgen, kärleken och världen runt omkring. Dina upplevelser. Dina sorger. Dina kärlekar. Du skriver och dina ord blir mina.