 |
| Tur att Pelle iaf är pigg och skruttar omkring |
Höstmelankolin fortsätter. Har försökt skylla på solens tillkortakommande och årstidens förgänglighet, människans astrala förvillelse, samhällets liberala vinstmaximering och medelklasskapitalismens unkna dualitet. Har rest in i individnivåns smutsiga utmarker och kliat vardagligheternas trivialitetsår blodiga, utan lindring av den egentliga klådan. Klådan som kallas sömnbrist. Ett tillstånd som efter två och ett halvt års "infektion" kryper under huden, tränger ned i själskroppen och tar över jaget. Pelle skruttar omkring med sin lilla vagn... och, orkar inte. Solen skiner... och, orkar inte. Livet i sömnlöshetens dal blir en grottliknelsens dans.
