De börjar ta form, mina och småbarnens dagar. Började morgonen med att "dö en smula" när Björn väckte mig efter 30 minuters sammanhängande sömn eftersom han öppnade på barnträdgården. Tröttheten satt i hela kroppen och jag var tvungen att hitta min viljekrafts resonanslåda. Efter två, ja två, koppar uppiggande te skjutsade jag och småbarnen Svante till arbetet. Sen styrde vi kosan mot öppna förskolan. Har ingen omfattande/aktuell erfarenhet av öppna förskolan eftersom det var ungefär 19 år sedan jag "hängde" där sist. Mina möjliga tankemonster kom dock på skam och det blev en riktigt trevlig förmiddag; trevliga föräldrar, fina ungar, leksaksinflation och alldeles lagom mycket aktiviteter. I morgon är planen att prova på kyrkans verksamhet. Det fina är att jag och småbarnen kommer varandra nära, så nära som man kommer varandra när man spenderar dagarna tillsammans. Är så himla stolt över min lilla Gunnar och fascineras av den person som hen är och hela tiden växer in i. Hen ser äldre ut än sina 21 månader och blir också bemött och tilltalad som ett "storbarn". Blir full i skratt när barn och vuxna frågar rätt komplicerade saker som, -tycker du om..., -hur gammal, - vad heter din mamma... De får då möta Gunnars stora mörka ögon och hens standardsvar - ah ah titta! Alternativt - ah ah mamma kadappappa... alltså en avancerad variant av sjörövarspråket, fast med en kodad logik. Ska man fråga Gunnar något så måste frågan ställas som ett påstående för då kan hen svara standardmässigt.
