 |
| Gunnar promenerar i virvlet av höstlöv på väg hem från frk M |
Första "egna" föräldralediga dagen. Första föräldralediga vardagen, en känsla av att kasta sig ut på tusen famnars djup med vibrerande förväntan. Mår gott av och trivs med rutiner; mina rutiner, i synnerhet arbetsrutiner. Och nu skall jag ur intet skapa en rytm i min vardag, min föräldravardag, hemma-vardag. Lillsnubbens brådska gjorde att vi har varit två vuxna hemmavid dessa tre veckor, men idag började Björn runt åttasnåret på barnträdgården. Efter ännu en i raden av tusen nätter av amning, pumpning och rapning kändes det skönt att på morgonen vila i tysta rum med Lillsnubbens snabba andetag som enda ljudmatta. Funderade på att byta underlakan då det befintliga har ringar av intorkade bröstmjölkspölar, men bestämde mig för att låta tystnaden och njutningen gå före. Löste det hela med en handduk och la Lillsnubbens mjuka huvud nära.Vid nio städades frukosten efter familjen som haft bråttom till skola och arbete bort. Lillsnubben sov hela tiden och Arvo Pärt spred ljuva toner som lyfte bortplocket en dimension. Läste lite i min nya bok En tonårings värde och värdighet, tittade på höstbjörkarnas kala siluetter. De kvarvarande löven liknade tunna guldmedaljonger som silade höstsolens ljus. Morgonpromenad utmed älvtået tillsammans med Elisabeth som sedan bjöd på lunch på Garaget. Saknar jobbet; samtalen, eleverna, kollegorna, ja allt som hör till mitt jobb, eller kanske inte de riktigt sena kvällarna. Gick därför en sväng förbi, hejade lite, pratade lite och försökte amma sjusovaren. Blev inbjuden till eftermiddagskaka hos fröken M och tackade självklart ja. Med världens smarrigaste chokladkaka i magen gick middagsbestyren galant och nu mys med småkillarna.
