Känslan när jag efter att ha klätt en skrikande Pelle, hämtat en rymmande Gunnar hos grannen samt slagit huvudet hårt som#*! i bagageluckan när jag lyfte in barnvagnen, ja känslan när jag märker att vänster framdäck saknar luft. En snabb titt på klockan, kvart i tio. En kvart till sångstunden på Tegkyrkans bebiscafé. Reptilmässigt överläggande med mig själv, kör till Frendo och pumpar. Skynda. Hinner. Skynda. Stresshormonpåslag.
Frendo har lufttrycksmässigt stagnerat i 70-talet och "maskinparken" har mycket att önska. Pumpar en minut, fyller pumphelvetet en minut... Lufttrycket minskar och så hoppla står däcket på fälgen. Iskalla händer, iskall bil och en ljudmatta av Gunnarskrik. Tror att jag haft bättre stunder.
Trots en hysterisk inledning på småkillarnas och min dagsutflykt så blev det riktigt lyckat. En superglad Gunnar fick tillslut hoppa, skratta, köra bilbana och ha det kul med en hop glada barn på bebiscafé.
