Alla de där ögonblicken utan skärpa och fokus på livets egentliga essens. Trevligheter, behövligheter och bedrövligheter, allt i en salig röra. Tvätta, laga mat, laga ännu mera mat, tjata, sova och arbeta. Nödvändigt och på sitt speciella sätt livets basvara, typ livets pasta, men pasta utan sås är som Karl-Alfred utan Olivia. Långvarig feber och prover som inte riktigt stämde, barn 2 och ännu mera stora plastslangar i en liten arm. Oron som sköljer genom genom kroppen. Lyckan att få komma hem, att få
andas ut. Tacksamheten för att ha en underbar liten människa i sin närhet, en kropp som kan andas skogsluft och vänner som man kan grilla med.
