Ideal

Minns med fasa mellanstadieåren; likriktning, förpubertal stöddighet, mainstreamhegemoni och ironi. Sociala spel såsom utfrysningsleken, d.v.s. "statusmobben" kunde helt sonika bestämma sig för att demonstrativt marginalisera någon, vissa mer frekvent än andra. Den utsattes rädsla och skuldbeläggande framkallade viss empati som snabbt sköljdes bort av kollektiv hets och flackande ögonkast med ett tydligt budskap, man måste för fan tåla skämt. Melankolins söndermarker välkomnade, den i tysthet, kränkta som slickade såren och rannsakade sin egna skuld. I vissa av oss växte en eld, en förhoppning och längtan till etiska ideal som motor till moralisk handling, ideal som fortfarande bultar och glöder.