Romanen, En flykting korsar sitt spår av Aksel Sandemose är för oss svenskar ett episkt verk av Homeros karaktär. Aldrig har väl ett ordspråk eller ett begrepp fått ett djupare fäste i folksjälens kött än just Sandemoses "jante".
Från begrepp till oskriven lag, en lag som varken pridefestivalen, utbildningsnivå, urbanisering, industrialisering, välfärd eller vänskap kunnat stå över.
Jag, och säkerligen många andra, är trälar under jantelagsivrarnas diktatur. Brott bestraffas genom verbala härskartekniker, ironi, skitprat och i värsta fall en påföljd av social marginalisering.
Allt för att passa in i de fem nyanser av grått som är jantelagsivrarnas normalkurva, en norm vars standard följer rådande statuskutym
Exempel på tydliga brott ( i den Umeanska vänster-miljö- medelklass världen) och så klart hårddrar jag det hela).
- Använda " för" svåra ord eller " för" lätta. Absolut inte kokettera med ett för akademiskt språkbruk. Dock helt förbjudet att använda ord och fraser som - gubben min, morsan... vilket faller inom ramen för inlandsspråk.
- Inte veta vad "hen" är.
- Gilla Björklund
- Kalla sig ultrafeminist, men så klart är man för lagom-jämställdhet.
- Köpa Odd Mollykläder till fullt pris, rea går bra.
- Bära transparent spets-midje-tröja.
- Tala för högt i sociala sammanhang (verkligen inte bra om man dessutom är kvinna).
- Ha barn som håller på med en massa fritidsaktiviteter som föräldrarna valt.
- Inte få några barn.
- Tycka illa om barn.
-Köpa leksakspistol eller prinsessklänning till sitt barn. Obs! Prinsessklänning kan barnet ock ha fått av någon släkting, fast då måste man betona att man absolut aldrig skulle köpt en dylik tingest själv.
- Köpa icke- ekologisk mjölk.
o.s.v....
Kanske är det så att "vi" som gör denna normresa, från Norrbottens inland till Västerbottens kuststad, nu och då tar en liten funderare på vem vi var och vem vi blivit och varför vi gör det vi gör.
