Till er som snackar skit

Min lilla, ja verkligen lilla blogg startade jag i totalt egen-intresse, självbevarelsedrift om man så vill. Helt utan tanke på att någon faktiskt läser den, förutom mina närmaste sörjande. Aldrig trodde jag att någon skulle finna nöje i att subjektivt analysera och sedan skvallra (inte snällt kul-skvaller, utan sånt som gör ont)om skrivna blogginlägg. Fick idag veta att "jag" sårat en fin vän genom någon annans vilja till just det ovan nämnda. Eftersom fina vänner inte direkt växer i skogen så blev jag stum och sedan kom sorgen. Min enda förhoppning är att personer som sysselsätter sig med dylika "spratt" tänker efter före och kanske tar en funderare på vad den egna tolkningen/analysen säger om dem själva, samt hur kul skvaller egentligen är. Till min vän så säger jag bara, tack för att vi pratade.