"Att tänka rätt är stort, att tänka fritt är större" (alltså i motsats till Uppsala Universitet)
Har under några veckor trätt in i renässansens skönhetsideal, ett gyllene snitt om man så vill.
Vad är vackert?
Spår i själen, spår i hjärtat och spår i tanken, att göra avtryck. Det är det vackraste jag vet, kanske utopiskt och ofullkomligt i sin fullkomlighet. Jag har valt ett yrke, eller yrket har valt mig, som dagligen erbjuder denna möjliga skönhet. Tyvärr är den ibland dold, maskerad till oigenkännlighet. Ibland misströstar man, tvivlar, trolös och mållös. Men ibland, ett ögonblick, en sekund av insikt, vetskap, då är det vackert, så vackert att det gör ont. Att få möjlighet att, om än så lite, vara med om denna skönhet, att faktiskt röra och beröra, inspirera och entusiasmera. Ge och få. De elever jag har mött, möter och kommer att möta finns där, i hjärtat och i själen, för alltid. Förhoppningen är att man någon gång, på något sätt, för någon skapar avtryck, tänder en eld som gör att den människan vågar tänka fritt istället för att hela tiden söka efter vad andra tycker är rätt. Den moderna tidens Gargantua.
