Frihet, frihet, frihet.Jag är en sån där som minns. Mitt rumsminne har liksom en autostrada till: dofter, känslor, stämningar, färger, strukturer, ljud, ja allt... även till själen. Jag är dessutom en sucker för nostalgi (myntades i slutet av 1600-talet som en diagnos för sjuklig hemlängtan)i alla dess former. I vår mobila skruttstuga (70-tals husvagnen) lever jag ut min fäbless för 70-talsestetiken. En färgsprakande påminnelse om en svunnen tid, en del av min uppväxt i färg och form. I mina återkommande minnesvandringar längs memorylane är det framförallt en känsla som uppfyller mig, pirret av nyfiken frihet. Barndomens - och ungdomens möjligheter. Brun sjögrästapet, brun korkmatta (riktig i plattor)och mamma, smal som en vidja med burrigt rastakrull och den blommiga bikinitrosan nonchalant hängande på höften. Just där, just i det ögonblicken, en hel sommardag av frihet. Där invid sjögrästapeten passerade vi varandra. Ett ögonblick som etsats fast i själen, i kroppen, i minnet. Kanske var det en dag av bad (antar att det var Kläppenbadet i Boden tillsammans med Anne, eller så var det Alderssjön tillsammans med Malin) eller så var det helt enkelt en dag av oändliga möjligheter som låg framför mig. Mig, i det ögonblicket en tonårig tjej med oversized en-bar-axeltröja. Mig, så otroligt nyfiken. Mig med hela det underbara livet utlagt att upptäcka. Den 37-åriga mig har stunder av den här känslan, korta och underbara, men konceptet förändras. Pragmatismen nästlar sig in. Vardagen tar över helgdagskänslan. Arbetslivet överskuggar liv-livet, men någon kort sekund finns det där. En strimma av mötet vid sjögrästapeten.
