Är en sucker för fulrealism, alltid mästerligt fångad av dansk filmindustri.
Thomas Vinterbergs, Festen, en skön säng och Björns vindränkta pasta. Förälskade mig i Dogmakonceptet från första sekvens och anser att Trier är Guds gåva till mänskligheten, i.a.f. till bildmediet, så klart i gott sällskap av Ingmar Bergman (ännu en chauvenistisk medelklass man med egenkärlek som skulle göra Narcissos blek av avund). Så nu... låt Festen rulla.
