lördag 11 december 2010

Lördagsdebatt

Vissa människor blir alltid definierade av andra, typ jag. Uttalanden genom åren om mig, till mig.
Du har så dåligt självförtroende.
Du är för snäll.
Du vill styra, därför har Björn inte körkort.
Konst är inte din starka sida.
Du är "för intellektuell".
Du överdriver.
Det är Björns tur nu Linda, du har satsat på universitetet och fokuserat på dig själv.
Du och Björn är precis som mig och...
Det är för att du alltid läser in fel saker som...
mm...
Enbart ett axplock. Jag vill dock betona att jag fått tusentals underbara definitioner sagda om mig som värmt hjärta och själ, men eftersom jag tänkte skriva lite om rätten att vara flerdimensionell så väljer jag några som gnagt lite.
Naturligtvis vill jag inte avfärda dessa påståenden som osanningar eller rent av lögner, men de är EN tolkning av EN person. Jag skulle vilja förbehålla mig och alla andra rätten att själv välja den jag är. Precis, som alla människor, så är jag tusenfaldig och olika fragment av vad som är jag visas i livets alla ögonblick. Man kan faktiskt både ha bra och dåligt självförtroende. Helt enkelt utifrån om jag är trygg och tillfreds med själva situationen eller uppgiften. Däremot är jag en sådan som i många, absolut inte alla, glöm inte det, situationer strävar efter att finna mina gränser, detta oavsett om det gäller den fysiska, emotionella eller sociala sfären. Uttalanden som " jag är omtyckt av alla" tolkar jag som en spegling av en persons självbild i en viss situation, inte att samma person alltid upplever denna självkärleks eufori. Jag vill med dessa ord påminna alla definitionsivrare att världen och människorna i den blir mycket mer färgrika om man tillåter sig se hela paletten. Jag är en djävel på att undervisa, men inte alltid.