Snoozeknappen är av ondo.
Försov mig idag. En fadäs som resulterade i vita byxor direkt ur tvättkorgen med kissfärgade fläckar på (på vänster vad, d.v.s. är inte så djävla inkontinent som det kanske kan verka än). Dock måste tilläggas att jag glädjer mig åt att de rosa tygbyxorna med mensfläckar på låg längst ned i tvättkorgen. Tänker på den här underbaraclarabruden som liksom alltid verkar vakna med; plutmun, frän frisyr, retrokläder med den rätta designvintage looken och så klart till doften av hembakt organiskt bröd. Undrar lite hur det går till om hon snoozar för länge, men äsch hennes 60-tals väckarklocka (djävligt pastellig och utti puttig) har ju inte den funktionen. Nä den ring ringer och de små klockhattarna pirrar lätt. Hos henne luktar det säkert inte pruttsova (dålig andedräkt under en hel natt + gasmage) och det finns bergis inte någon eksem-unge i sängen (hennes unge skulle säkert vara mjuk och inlindad i ruskovillakläder utan kräks på). Jag vaknar blind (är sjukligt beroende av mina glasögon, ser helt galet knäpp ut utan) med stora tovor hängandes från bakskallen (snurrar i sömnen)och med en enda önskan, sova, sova sova. Släpar mig upp och snabb... (skoja bara, det finns ju fluorpiller för dessa situationer)kissar. Kastar mig sedan i bilen med en gnällig 10-åring, en glad man och en trött 14-åring. En helt vanlig toppmorgon.
