100%

Hösten 2010 skulle, jag använder ordet skulle, bli en nystart. Det bohemiskt förvirrade formas, strukturell pragmatism gjutas under denna koloss på lerfötter som kallas den svenska drömmen. Den, av samhället, implementerade gyllene vägen; barn, välvårdad V70,nymålad husfasad, kaklad toalett i jordnära färger samt ett gedigert och hårt förvärvat sparkonto + s.k. etiska fonder låg åtminstone bortom horisonten och inte platt på magen i Ginnungagap. Den krassa verkligheten ser mer ut att utgöras av klart begränsad familjetid, samt en äkta hälft som arbetar 100% på olika småjobb samt pluggar häcken av sig för att "Ginnungagap" i.a.f. skall hållas på några armslängders avstånd. Förbannar alla som kommer till jobbet/klassrummen runt om i Sverige med en pågående alt. nalkande förkylning, vilken sprider sig in i cellmassan på andra icke ont anande kollegor. Feber och förkylning, synonymt med krympande realinkomst och milslängder mellan den moderna svenska folkhemsdrömmen och familjen Zachrisson. Björn och Svante har de senaste 2 timmarna ägnat sig åt matematikens förtrollningar vid köksbordet och imorgon väntar en 14-15 timmars arbetsdag för Björn ( föreläsning,läsa 90 sidor i en skittråkig statistikbok på engelska,jobb på fritids och sedan städ på förskolan). There goes ... drömmen om den strukturerade vardagen fri från kaos.