Söndag, sista dagen på sommarsemestern 2010! Det känns ok med en droppe helvetesdjävlaskit, vilket jag läste i Aftonbladet är helt normalt (allt i Aftonbladet är ju sant?!). Eftersom små bäbisar och större dreggelbarn lyser med sin frånvaro i mitt hem (T-L är faktiskt 9 år) så utforskar jag och Björn vårt nyförvärvade vuxenliv. Björn har knappt kunnat bärga sig och jag, ja jag har varit minst sagt orolig. Man vet ju liksom vad man har (typ glasstjat, evighetspromenader för att titta på diverse äckliga kryp, fasta mattider (nu ljuger jag lite) bestående av smaklös halvfabrikatssörja och väldigt korta sejourer med skön sommarlitteratur), men man vet ju liksom inte vad man får. I detta vuxeninitialförlopp har jag och Björn: cyklat utmed älven, druckit vin på klippor, ätit medhavd lunch i solen på Gammlia och studerat småbarnsföräldrar som kutar omkring för att roa sin avkomma. När alla småbarnsföräldrar; lastade in gråtande och snoriga ungar i bilarna, djävlades med trassliga bilbarnstolsbälten, så strosade jag och maken in på bildmuseét för att titta på vackra och ack så konstnärliga fotografier. Vi slumrade till på Alla har rätt utställningen (som jag absolut inte rekommenderar) och sedan promenerade vi till de väntande cyklarna (utan tillhörande tung cykelkärra).
När vi trötta cyklade hem så var det inte för att fort slänga ihop någon form av bukfylla till övervänta, gnälliga och understimulerade människor utan rösträtt, nej och nej. Vi tog helt enkelt en liten tupplur.
