Köpa man...någon?

Tack världen för paracetamol, ett underbart analgetikum (om man är sjuk och vill lära sig nya ord). Hemma med feber och sprängande huvudvärk funkar bra i sisådär en dag, sedan blir allt slentrian. Dessutom skiner solen och med två alvisar under hatten så växer längtan att slippa ut från sjukcellen, men som den präktiga vuxna jag är så stannar jag inne. Eller kanske mest för att jag vägrar försätta mig i en prekär situation där jag glatt trallandes efter landsvägen möter någon yngre person jag känner (typ elever). Den efterföljande ansträngningen av en dylik situation skulle ingen paracetamol i världen rå på, så jag stannar inne. Har surfat på nätet idag, för att liksom döda timmarna. Hittade massor av roligheter, men alla kostar pengar (som jag inte har). Synd att man inte kan betala in natura. Jag är ju en fena på dammsugning och... och... och... ja, typ dammsugning, men jag kan i.o.f. låna ut min man för en billig penning. Han är allround; fixar att bygga sandslott i timmar, spela tråkiga tv-spel, laga "spännande" maträtter från världen alla hörn, samtala om allt från skruvmejslar till fotbollslag och det amerikanska folkets historia. Jag är helt klart mer...hmm specifik, eller kanske lite mer snäv (tänkte skriva trång, men det ger alldeles för knasiga associationer). Min man kan dessutom knuffas (tacklas) med magen, typ som Josef Fares pappa Jan( Ja, han heter otroligt nog Jan)i Jalla! Jalla! Jag vet dock inte riktigt vem som skulle tycka att en sådan förmåga är bra att ha och dessutom vilja betala för att hyra den, men ändå. Fast å andra sidan så är jag inte helt talanglös. Jag kan vända armbågen åt "fel" håll, bra partytrick alt cirkus freak. Vill dock verkligen beställa en vit byrå (Malm) från Ikea, en sån som Anna har fast vit. Alltså är min man, Björn, available för diverse uppdrag av icke sexuell art. Priset kan alltid diskuteras.