Vi gillar olika!
Aftonbladets kampanj i det nya rädda och protektionistiska Sverige. MEN får man ibland sakna lika, inte i rasmässig mening (hur skulle det se ut?), men i ett ganska fjantigt kultur-mentalt sammanhang. Jag SAKNAR mina gamla humhuset vänner. Svart stripigt hår, svarta kläder och med The Smiths eller Belle and Sebastian som ständigt bi-ljud. Jag saknar till och med samtalen i humhusets koolframkallande rökrum.Jag saknar hetsiga och kvasikulturella namedroppingsamtal där den fransk-algeriska filosofen J. Derrida var husgud. Jag saknar lärarhögskolan där alla trodde på elevdemokrati, transparens och lärandeprocesser. Jag saknar verkligen min kloka lektor som menade att kunskap är individuell och åldersfri, därmed kan ingen sätta sig över någon annan och man skall alltid säga sin mening, aldrig hålla käft. Jag saknar mina kära diskussionsälskande kursare som aldrig missade ett tillfälle att ta ställning och öppna käften när orättvisor bankade på dörren. Jag saknar till och med studentkåren, vars låga aldrig må slockna.Jag saknar framförallt att känna mig hel i ett sammanhang.
