 |
| Finurlig lillebror, använder soffkudden för att nå. |
Fem barn har kommit till oss; nära och tätt, långt och brett. Två äldsta och två yngsta tätt, nästan som att graviditeterna gick in i varandra. I alltings mitt, Tovaliisa. Jag avundas alla som fått gåvan av livets längsta relation och drömmer ofta om en allra käraste bror eller syster. En vän för livet. Närhetens empati. Naturligtvis är min "bild" av syskonskapet romantiserad och visst frodas även irritation, avund och alla möjliga antipatier som hör människolivet till, men...
Erfar den tunna röda linjen mellan mina barn, syskonskapets band. Hur satans irriterande "lillebror" än är så är det alltid lillebror. Att leva med någon eller några genom eld och vatten. Att bita och bitas av någon. Att stolt berätta för kompisarna om storebrors bragder i tävlingssammanhang, fast man några timmar tidigare argt fräst och skrikit att han nog är den dummaste idioten på planeten. Att somna bredvid en älskad syster. Att dela livet med människor som är nära, nära på rikt.
 |
| Mycket kärlek |
.
