Finner andningen i vardagsrytmen som livsliniment, men livsglädjen och den själsliga mjölken i skiftningarna. Tog ett djupt andetag och kastade mig ut. Husväggarnas milda färgskala, värmen i möten, hjärtat som slår, entusiasmen i vardande. En darrande förväntan som når sin kulmen när grusgångar, gungor, fotbollsplan, trädgård och skog fylls av liv. Mina skoltankar som lever sitt egna liv; surrar på ständigt och jämt. Min personlighet som jag alltid, ja alltid, arbetar med. Fantastiska föreläsningar, glödande pennor och nya trådar. Men också... en tillfällig resenär i den värld som väntar när jorden andas in.
Intensiteten gör att tillfälligheten faller väl ut. Liten växer, hinner lite till, vilket känns skönt.
Bästa vännen styrde upp härlig upptaktsfest, men... familjen väntar och nu njuter vi av höstsol, hav, fiske och den prunkande trädgården.
