Jag längtar värmen; den som får luften att stanna upp, avvakta och skälva av välmående.
Jag längtar havet; det mäktiga som omsluter mig med sin dragningskraft.
Jag längtar himlen; oändlig och skör, höljer, döljer existensens nycklar.
Jag längtar sommarnatten; blånat ljus på grusiga vägar, knaster från breda cykeldäck, salt hud som känner blusens rörelser, knottror på armarna och kavajen som läggs om mina axlar.
Jag längtar hungern; den som suger tag i längtanskroppen, får saliven att rinna till, luktar eld och kryddor. Behov och begär av dofter och smaker.
Jag längtar livet, det som bara är; njutning, lugn, barnaröster, salongsberusade visor i hög tonart, känslan av ändlöshet.
Så...
Molnen mörkar den västerbottniska himlen. Regndropparna kramas, faller till marken och bildar våta pölar på den mörka asfalten. På gräsmattan står den halvtömda poolen och väntar på reklamation, lagning eller jag vete fan. Bord, stolar och dukar, ostrukturerat placerade på hög. Fuktig tvätt tar plats i vardagsrummet, nedplockad i all hast under mörka skyar.
Väderprognoser. Hoppfull väntan, sekunder av laddning och sen konstaterande och pragmatisk planering.
Jag behöver dig solen. Vi behöver dig. Jag vill inte sluta sommaren innan den börjat. Jag vill inte leva i förväntan och sen upptäcka att nuet gått mig förbi.
