E4 norrut. Två tonåringar och två små; smartphones och laptops, majskrokar, djurböcker och hushållspapper. Husvagnsboende på knastrigt grus i lutande uppfart. På min gata i stan... allt är sig likt. Stora tegelvillor motar vintervindar och håller elräkningar stången. Vit veranda, amerikansk söder möter stenmark-sverige. Arkitektur som "leker bredvid" och inte tillsammans. Mazariner och vetelängd i solskenet, intressant när far dricker saft med mamma, saft!
Inlandsvägar med röda stugor och "den svenska modellens" öde skal, flagnad färg på smutsiga bleck. Galet. Hysteriskt. Fult. Ångestframkallande. Första mulna dagen, fyllda bilar med ägandebegär. Ikea på gränsen. Satan vilket dåligt beslut att åka dit! Dessutom med övertalad mamma och egen tryckande trötthet. Jag och Ikea funkar liksom inte. Kan helt enkelt inte äga det polerade döda. Vi kantslår, biter och spiller. Ytan måste välkomna klant- och barnlivet eller tillåta slipning. Men visst finns guldkornen, som vårt fina björkbord. Massivt och slipvänligt tusen gånger om.
Sakta tillbaka söderut. Bil och husvagn. Älskar vårt mobila hem, frihet i en liten låda på hjul.
Snart arbete för Björn, men först världsmusik och förhoppningsvis den där känslan av ... avslappnad glädje.
