 |
| Barnen och sommaren |
 |
| Att vakna till ljuset |
Det polerade, älskvärda och lyckliga. Det trasiga. Tankarnas och känslornas konduktörer in i dunkla rum. Sommarens valv; de som väntar på att upptäckas och de som jag helst av allt skulle vilja slippa gå in i. Min sjuka far. Min historia. Vår historia. Besvikelser. Knoppande förhoppningar klädda i naivitetens kronor. Min egna okunskap och bristande förmåga att hitta vägar för oss, min far och jag. Ångesten och maktlösheten, dagens och nattens mara. Alla desperata telefonsamtal. Hur lagar man det som är trasigt? Trasigt överallt. Går det?
I allt detta min familj. Björn och barnen. Kärlek, trygghet och samhörighet. Vi grillar, badar, pratar, tjafsar och retas. Det mest värdefulla.
... och den goda samariten. Hon som ringde och sa sanningen, den som jag redan innerst inne visste. Hon som på sin lediga dag hjälper min far med livsviktiga ting. Tack! Tusen miljoners tack!
