Att börja och att sluta

Spännande och konstigt att befinna sig i ingenmansland, inte i negativ bemärkelse. Vardagen, dag- dagen, arbetslivet har dragit igång med snabbtågsfart. Många härliga människor och sinnen som skall vara redo att ta emot stimuli efter sommarens långsamhet. Få händelser, ting och fenomen är riktigt medvetna val i mitt liv. Mycket har livet delat med sig av; ömsom regn ömsom solsken. Yrkesvalet i sig är dock ett undantag, d.v.s. ett väldigt medvetet val. Minns med skratt alla härliga samtal som fördes i studiegrupper under lärarhögskoletiden. Jag var allt som oftast ensam med min ståndpunkt att lärarens profession växer ur hjärtat, med andra ord ett pedagogiskt kall. Att förena yrkeslivet med ett brinnande fritidsintresse är få förunnat. Men åter till ingenmansland. Snart väntar något annat under ett antal månader. Ett annat fokus, en annan rytm. Ska liksom starta upp och avsluta i samma andetag. Glädjer mig oerhört åt bebisen i magen, men också åt lyxen att få tid med Gunnar, riktigt tid, men tänker också på hur svårt det är att börja och sluta utan att vara rädd för att sluta.