Jonglera livet

Ruskprickväder ute, räkor, läskeblask och lånefilm ( Kastrullresan) inne. Efter en intensiv "många bollar i luften vecka" har orken sinat en smula. Nästa veckas undervisning kittlar lärargenen, men skapar i samma andetag vissa rysningar längs den logistiska ryggraden. Lärare är något jag är inte något jag gör, samtidigt som föräldraskapet är det absolut mest tongivande och definierande för allt i mitt liv. Två timmar ifrån varandra känns just nu som näst intill oöverstigligt eftersom kärleken till lilla Gunnar är häftig och absolut. Hur pratar man om produktionsfaktorer, BNP och planekonomi när huvudet är fullt av nästan 5 kilo kärlek? Fast å andra sidan, hur avbryter man en utläggning om Greklands aktuella ekonomiska situation i ett ek.historiskt perspektiv innan "sista ordet är sagt"? Hur som helst så kommer bollandet med detta lilla I-landsdilemma göra det möjligt för oss att tänja föräldradagarna så att lilla G inlemmas i det kommunala uppfostringssystemet (dagis/skola) hösten 2013 och inte redan under våren nämnda år. Säkerligen kan flertalet familjer leva nästintill självförsörjande och vara hemma flera år med sina små pysar genom att ta ut enstaka dagar per vecka, men vår utförsåkande och fjällenälskande familj med nästanvuxna ungar ser inte det som ett reellt alternativ. Därför övas den sköna konsten att jonglera livet.