Frihet

Det är helt galet vílken omvälvande resa det här är. Livets mirakelresan, bäbisresan. Upplevelsernas känsloregister känns i vissa ögonblick helt barrockt. Flera års väntan och en näst intill hjärtsprängande känsla av grusade förhoppningar, livsdystopi och nytändning. En graviditet av oro och bortträngningsmekanismer, som till slut mynnade ut i längtan och gränslös kärlek. Ett österhav som stormat och stillat sig, men österhav har alla väder, alla känslor och livets sjöfarare måste vara beredda. Är jag beredd? Vill ibland begära amnesti från den oändliga tröttheten, oron och den fysiska instängdheten... och det gör jag förvisso. Men inte vackert, poetiskt eller stämningsfullt. Korta stunder, ögonblick av självbevarelsedrift; i duschen, sittandes på vår sunkiga toalettstol, just innan jag skall undervisa. Ögonblick i mig själv, för mig själv, men med en dualitet i bröstet. Frihet i samma andetag som saknad efter en liten bröstkorg som häver sig fort fort. Lätta små suckar och varm andedräkt mot mitt öra. En vardagsfrihet med en liten bäbis. Frihet i en liten ask. Toalettstolsfrihet.