Quid pro quo

" Tänk att bara halva VM har gått och det absolut bästa är kvar"?????????????
Mein gott! tar detta aldrig slut?
- Ska bara se två jätteviktiga matcher idag älskling, inget mer jag lovar.
??? Enligt ALLA tv-tablåer jag kan uppbåda så sänder etern ut två matcher idag, in alles så att säga. Vet inte om jag på något konstigt vis skulle uppleva att Björns idoga stirrande på enbart två matcher denna dag är en bonus. Det sänds ju för fan inga fler.
Jag hatar VM, hatar, hatar, hatar...eller hm. Ouid pro quo. Detta kan utnyttjas för egen vinning. En match=måla ytterdörren underbart ljusgrå. Två matcher=klia min rygg typ jättelänge+fixa gardinupphänge i vardagsrummet. Tjoho, tänk vad mycket min lilla man hinner uträtta innan VM är över.

Helt enligt min kvinnliga list så är dörren nu målad och gardinerna hänger på en fint laserad gardinstång. Nu väntar ryggkli, nice.

Phobia+midsommar=sant

Grekiska "phobia" ( motsvarar något man är rädd för) är ett mycket användbart suffix. Nästan som ett svenskt folksjälssuffix?! Jag menar (VI) svenskar får liksom phobia med modersmjölken.Jag menar det är ju allmänt känt att gemene man har: mysofobi, akrofobi, bakteriofobi,bacillofobi, astrafobi,fonofobi,nekrofobi, nosofobi,ornitofobi,aerofobi och så klart, xenofobi, homofobi och islamofobi. OCH detta är bara ett axplock! För alla er som deltagit vid ett eller flera utbildningstillfällen inom ämnesområdet för psykiskt kvacksalveri,typ psykologi, sociologi, det är ju inte direkt någon hemlighet att "alla" som läser psyk-programmet har emotionella skelett i den egna garderoben, samt att de "flesta" vardande socionomer antingen själva har en stark förkärlek till rusets lågor alt. har en nära släkting som, så att säga, inte skyr elden. Ja, tillhör man denna celebra skara borde (man) vid ett eller flera tillfällen tagit del av s.k. case studies (ped. metod som utgår från verkliga händelser). För att tydliggöra dessa folksjälsfobier så tänkte jag dra några påståenden baserade på helt självupplevda case studies.
1. Svenska män sitter inte bredvid varandra på bussen som en följd av kollektiv homofobi.
2. Svenska barn får inte äta snö eftersom man då får mask?! i magen, ett tydligt uttryck för såväl bakteriofobi, som bacillofobi och mysofobi.
3. Nikab borde vara förbjudet i skolor runt om i landet eftersom detta försvårar kommunikationen. ? Islamofobi, så klart.
Om nu någon tror att jag lite ironiskt raljerar över mina medsystrar och bröders psykiska ohälsa, då misstar (man) sig brutalt. Jag sällar mig allt för ofta till dessa fobiska folksjälsled och lägger dessutom till alldeles egna, helt specifika, fobikombinationer (kan liknas vid bokstavskombinationer såsom, ADD, ADHD, BP osv)av typen; agorafobi+icafobi+midsommarfobi+storhandlaförmycketpengarfobi... En lång ingress, men hur som helst så är känns det gött med en väldigt fobilös midsommarhandlingslista.Jag tror inte listans skapare kan greppa hur lycklig jag blev när denna korta tingest halades upp. En lisa för själen.

Och så levde de lyckliga på våra skattepengar

Den tredje statsmakten frossar i lättja och rojalistisk yra och de små smulor som blir över ägnas åt modern krigsföring, d.v.s. fotbolls VM i Sydafrika. Vad som händer i övrigt ter sig som marginaliserade bagateller, vilka på inga vilkor bör ges någon som helst medial uppmärksamhet.
Vill dock bara påpeka att det för mig ter sig lite..." märkligt" att en ung kvinna i ett modernt land (som vi i Sverige anser oss tillhöra) måste be pappsen om lov när hon vill gifta sig. Förresten inte bara papsen utan regeringen och "HELA" svenska folket?! Desutom måste denna tillsynes patriarkalt styrda kvinna bedyra sin oskuld genom att upprepade gånger framför kameralinsen berätta om hur läääääänge det tog innan denna vänskap övergick i djupaste kärlek, inga one nighters här inte (antar att den seden tillhör det s.k. folket). Nä visst är hon folklig vår Vickan (vägrar av principskäl E.K.H) och godhjärtad som ser till att alla behövande får ta del av hennes och den nyblivna prinsen/hertigens (djävligt snabbt avancemang)goda vilja genom den s.k. bröllopsfonden. Tack kära Vickan för att du liksom först tar in våra skattepengar och sedan delar ut dem igen (i eget namn), minus några mille förstås som gått till ett överflöd som slår Versailles med hästlängder. Och miljövänlig är du dessutom som har ekologiska råvaror på ditt dignande bord, men jag undrar vad som räntar mest på miljöförstöringskontot, köttet eller de okristligt långa flygresorna som dina gäster gjort (säkert i privatplan)för att som seden bjuder fira Kronisens kärleksdag (eller typ visa upp sitt bling bling). Jag är inte en bitterfitta, eller kanske, men en BF som faktiskt är republikan och inte rojalist och dessutom något så omodernt som en kvinna som fortfarande tycker att människan själv (oavsett kön) bestämmer vem hon skall eller inte skall gifta sig med.

Dessa val

Det här bloggandet har varit en själslig sak, övergick i tvång och omvandlades till en händelse- och tankebok. Hur som helst så har bloggeriet glesats ut, eller snarare tillgängligheten har påverkat möjligheten. Vår skruttiga(gammal och så klart begagnad som allt annat)dator har nu sjungit sin sista vals. Vi är bortkopplade, frånkopplade och fjärran cyberspace. Blir grön av avund på alla dem som har en sådan monetär status att en mac-dator inte är en omöjlighet, fy fan. Surfattig, skitbitter, pank och till råga på allt så har jag ingen annan att skylla på än "me myself and I". Naturligtvis blir jag sådär superöversvallande glad varje gång jag tar en titt på mina prickiga plastdukar på skruttborden ute, karamelliga och skitsnygga. Så klart finner lyckan ingen gräns när jag ser mina ekologiska örtkryddor som var sådär medelhavssnygga och miljövänliga i en hel dag. Med all tänkbar självklarhet studerar jag siluetten av det bredrandiga snygginglinnet (också djävligt ekologiskt)med ett förnöjsamt och moget leende på läpparna. Blev dock inte riktigt som jag föreställde mig eftersom skyltdockan var sisär 1.70 och skulle i mänsklig form vägt runt 40 kilo och jag själv inte håller samma mått. En kollega sa bl.a. till mig att vi är som Helan och Halvan?! Skulle det liksom vara en komplimang???? Om jag inte missminner mig totalt så var Oliver Hardy (killen som spelar Helan), (antar att jag i liknelsen är ett synonymt alter ego till Helan eftersom min kollega är skitlång) djävligt fet, mustaschprydd och dessutom korkad och ilsken. Känns som att man måste vara sur, elak eller asbergersdrabbad för att kasta en dylik jämförelse på en intet ont anande kollega som inte tolkar detta som ett gemytligt och varmt påstående på något sätt och vis. Har dock lärt mig en sak, bredrandigt (på tvären) görs sig inte lika bra på kvinnor som mäter 1.60 i strumplästen, om nu inte det framtida skönhetsidealet är total kroppslig symetri, d.v.s lika bred som kort.
Jag har m.a.o. lagt mina surt förvärvade (är waldorflärare, vad mer behöver sägas) slantar på saker som gör mig..., minst sagt, benägen att längta efter vinterhalvårets frusna trädgårdar och bylsiga käder.

Ord som rör själen

Att naken blotta det hemligaste, smutsigaste och det mest förhatliga. Kobra, för alla oss som vill vara bajsnödigt kulturella, fick besök av min forna arketyp för det kvinnliga intellektet, d.v.s. Ebba Witt-Brattström. Rakt ut i eterna kastades hårda och, i mina ögon, dogmatiska tyckande om "svaga" människor. Naturligtvis i avseende på på psykets- och själens områden. Jag hade just läst Ann Heberleins bipolära bikt "jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" och W-B:s tonläge fick mig, i sammanhanget, till resignation inför kvinnans empatiska och mänskliga förmåga. Heberleins bok tar själen på en åktur i ångestens landskap. Det är vårt att vara människa på så otroligt många plan. Jag läste, grät, funderade och läste lite till. Heberleins ord är skrivna för de modiga, så utlämnande att skämskudden åker fram. Varför? I hennes mänsklighet finner vi (i.a.f. jag)igenkännande, syskonskap, systerskap. Det är svårt att bli människa, men ändock härligt. Jag vill inte dö, men lära mig att leva.

Glad åt livet

Gud vad jag känner mig effektiv, när kommer bakslaget? Alltså då man inser att denna hybristripp är en chimär och att man egentligen bara har förträngt allt det där som man måste göra. Känner mig liksom redo för sommaren i själ och hjärta (kroppen är inte riktigt där än... eller snarare långt ifrån). Ikväll skall vi dessutom till jordens mysigaste plats (BB) för att beskåda nya lillkusinen Ferdinand, såååå kul. Älskar doften av bäbisar; liv, oändlighet, gudomlighet,sur bröstmjölk och senapsbajs!
Allt gör mig (nä ljuger lite, inte allt) glad. Till exempel la en nära vän och kollega av en rap i lärarrummet idag, en raparnas djävla superrap. Tänkte på rapen i efterskott och blev full i skratt eftersom det bara kändes sådär spontant. Ja, sådana små livspetitesser glädjer mig, märkligt, märkligt. Nu skall jag hämta upp Björn och så fort som möjligt åka till paradiset på jorden för att sniffa bäbis.