Det här bloggandet har varit en själslig sak, övergick i tvång och omvandlades till en händelse- och tankebok. Hur som helst så har bloggeriet glesats ut, eller snarare tillgängligheten har påverkat möjligheten. Vår skruttiga(gammal och så klart begagnad som allt annat)dator har nu sjungit sin sista vals. Vi är bortkopplade, frånkopplade och fjärran cyberspace. Blir grön av avund på alla dem som har en sådan monetär status att en mac-dator inte är en omöjlighet, fy fan. Surfattig, skitbitter, pank och till råga på allt så har jag ingen annan att skylla på än "me myself and I". Naturligtvis blir jag sådär superöversvallande glad varje gång jag tar en titt på mina prickiga plastdukar på skruttborden ute, karamelliga och skitsnygga. Så klart finner lyckan ingen gräns när jag ser mina ekologiska örtkryddor som var sådär medelhavssnygga och miljövänliga i en hel dag. Med all tänkbar självklarhet studerar jag siluetten av det bredrandiga snygginglinnet (också djävligt ekologiskt)med ett förnöjsamt och moget leende på läpparna. Blev dock inte riktigt som jag föreställde mig eftersom skyltdockan var sisär 1.70 och skulle i mänsklig form vägt runt 40 kilo och jag själv inte håller samma mått. En kollega sa bl.a. till mig att vi är som Helan och Halvan?! Skulle det liksom vara en komplimang???? Om jag inte missminner mig totalt så var Oliver Hardy (killen som spelar Helan), (antar att jag i liknelsen är ett synonymt alter ego till Helan eftersom min kollega är skitlång) djävligt fet, mustaschprydd och dessutom korkad och ilsken. Känns som att man måste vara sur, elak eller asbergersdrabbad för att kasta en dylik jämförelse på en intet ont anande kollega som inte tolkar detta som ett gemytligt och varmt påstående på något sätt och vis. Har dock lärt mig en sak, bredrandigt (på tvären) görs sig inte lika bra på kvinnor som mäter 1.60 i strumplästen, om nu inte det framtida skönhetsidealet är total kroppslig symetri, d.v.s lika bred som kort.
Jag har m.a.o. lagt mina surt förvärvade (är waldorflärare, vad mer behöver sägas) slantar på saker som gör mig..., minst sagt, benägen att längta efter vinterhalvårets frusna trädgårdar och bylsiga käder.
