tisdag 27 april 2010

Systerskap


Ett måste är Charlotte Landelius och Anna Lindman Barsks dokumentärfilm Fittcrew. En film om människan, systerskap, familj, relationer och förändring. En dokumentär för hjärtat.

måndag 26 april 2010

Små onda djävlar

Jaha, igår så var det "rid i natt" igen (helt befriat från sexuella anspelningar). Den nattliga maran satt gränsle och ilskan rev i kroppen och gjorde mig varm. Negativ, negativ, negativ. Skitväder, skitsommar, skitvardag, skit otur och skit skit skit. De högre makterna verkar ha siktet inställt på att sabba alla utsikter av kognitiva förändringar rörande katastroftänkande. Listan kan göras lång på saker och ting som de senaste åren gått åt pipsvängen (citerar Ronja). Naturligtvis finns en motvikt i allehanda glädjeämnen, men dessa står sig för tillfället slätt mot sin dystra dito. Alltså dåligt humör/istidsläge som av "naturliga" och irrationella skäl togs ut över min kära make. Så klart är jag en vuxen människa som vet och kan skilja rätt och fel åt, men de astrala behoven pockar ibland på och sätter annat ur spel.
Gnäll, gnäll tills Björns öron faller av. Påståenden av typen, -ja vad f:n tror du att det här blir för en skitsommar med myggdjävlar över allt. Björn svarar, - vet inte, men kanske (jag avbryter)- vaddå rå kanske, du vet ju ingenting (Björn ser ut som ett krossat frågetecken). Så kommer insikten. Landar och sitter som en smäck rakt i sanningshjärtat. Jag är besviken, ledsen och snuvad på min längtan och det har inte med någonting eller någon annan att göra. Det är jordiskt och sfäriskt, nästan andligt. Något som inte går att beskriva, en vilja starkare än allt annat. En önskan som ligger i luften, darrar, skakar och till slut skramlar. Två år av hopp och förtvivlan, längtan och förväntan, misströstan och tillit. Hur ställer man om? Hur lämnar man hoppet och stiger in i realitetens landskap? Hur gör man när man känner sig som en tjurig treåring och bara inte vill längre?

söndag 25 april 2010

Dogma

Läste i helgen två tidningar av sorten välkommen till ditt perfekta familjeliv. Naturligtvis är båda utgivna av Bonnier publications (vad annars). Naturligtvis är båda tidningarna fyllda av fräna bilder på lockande stockholmsfina hem och familjer; lagomkulturella, mediekåta, 30 någonting med hem där man satsar på kvalitet och inte kvantitet= designklassiker har företräde eftersom (vi) gör MEDVETNA val. Hur som, läsandet fick mig att inse avståndet mellan tidningarnas lyckade schablonbilder och den verkliga verkligheten, välkommen till livet liksom. Helt absurt att ligga inklämd i en sal á la pre-glasnost, lyssnandes till en kakafoni av: elände, gråt och kvinnligt livslidande. Undrade lite lätt hur den ultrasnygga Cecilia Blankens (modeorakel?!)skulle sett ut i landstingstrosor med tillhörande pampers? En glammig detalj var dock den glädjeflickesminkade läkaren i stilettos som gav mig en tydlig uppmaning att fräscha till mig, vilket jag gjorde så gott det nu gick med parfymfri tvål, handsprit och pappersservetter (inte direkt Dior eller ens Body shop för den delen). Duschen var liksom utsluten i mina ögon eftersom den mer liknade Himmelskafridens torg efter massakern 89 (något överdrivet).Kändes faktiskt som sinnebilden av Dantes skärseld. Där, just där i livets ögonblick så slog det mig, det kan nog inte bli värre fast å andra sidan så är det ok. Tes- antites och någon form av grumlig syntes. Dogma fast utan kamerafilter och Lars von... och sedan fortsätter livet, helgen vardagen med skoköp till barnen, myskväll och skrattkväll tillsammans med mina vänner... och nu planering inför kommande arbetsveckan. Allt som förut fast, för mig/oss, väldigt annorlunda.

tisdag 20 april 2010

Filolivserande på kvällskvisten

Det är lite underligt hur livet liksom snurrar på och man lever och upplever tillvaron utifrån det som just är. Livskriser och ofrivilliga viloperioder bleknar i fjärran och vardagen, den enligt luthersk norm, tar vid på ett väldigt påtagligt sätt. Inte alls oangenämt, utan med en nyfunnen tacksamhet. Tänker på hur skönt det är att väckarklockan ringer på morgonen. Tänker på hur viktigt det är att i allt hitta det som ger kraft. Tänker på hur viktigt det är att inte låta gamla rädslor stå ivägen för nya utmaningar. Har på sätt och vis kommit till en form av insikt, en svåråtkomlig sådan. Lätt och svårt, glad och ledsen, livet är en lång räcka av motsatser. Det perfekta vilar i det imperfekta. Just nu, denna enda minut känns faktiskt allt helt ok. Kurser i barndomens ögonblickvarande efterfrågas.

fredag 16 april 2010

Fredagsirritation

När man blir irriterad så sitter liksom irritationen i huden. Den sprider sig till musklerna och vidare in till blodsystemet och snart så når den det allra innersta, hjärtat. I känslan finns alla sympatier och antipatier, en ständig fara att dessa skall spela fritt utan själslugnets- och eftertankens närvaro. Irritationens broder är sannerligen frustrationen. Frustrationen sprider sig lätt likt ringar på vattnet när orden klingar ut i ett tomrum av förståndslöshet och förlust av mening och begreppsinnebörd vid översättning från människa till människa.
Kan med andra ord kallas "att prata förbi varandra".
Skilj för bövelen mellan sak och person!
Lyssna och försök förstå utifrån någon annan horisont än din egen!
Var inte så djävla innesluten i din egen tolkning av varats lätthet eller svårtillgänglighet!
Lyssna med dina sympatier vidöppna, men ta sedan hjälp av antipatin och betrakta!

Det är jobbigt, arbetssamt, frustrerande och slutligen irriterande när svenska språket förlorar den kommunikativa egenskapen till förmån för: missförstånd och märkliga tolkningar.

Blir så i.i.h. irriterad när jag inte når fram... eller är jag precis så inskränkt att jag inte tål att någon annan tycker olika?! Kan inte jag heller skilja mellan sak och person?!

söndag 11 april 2010

Påsklov






Puh! Det kostar på att vara miljövänlig. För att bryta fula ovanor/laster valde familjen Z (typ Björn bestämde i sann patriarkal anda)det kollektiva alternativet för resa till och från vår fjällhytte/hjulstuga/husvagn+förgård/fattigmanslyx. Gick bra, eller ganska bra, men sardinskänslan och torgskräcken vill liksom inte ge med sig. Har nästan hål i trummhinnorna efter allt tjat från Tova-Liisa, - är vi inte framme snaaart, snälla mamma!? Som om min snällhet krymper avstånd?! Det värsta gnället gick dock att bota genom tvångslyssnande på samma saga om och om igen. Tutten hatar numer Kåldolmar och kalsipper. Kollektiva alternativ eller inte, påsklovet bjöd på ros i massor: fint väder, fina barn, sladdsnö, carvingsvängar och grillmiddagar. Enkla och rutinmässiga nöjen fick dagarna att segla förbi i en rasande fart. En dag i vårt älskade Björnviste (typ mysigare än husvagnsparkeringen i Tärna)kan/ser ofta ut enligt följande:

05:00 Fan vad kallt!
07:00 Kissnödig, kissnödig NU! Ok, på med crocksen (inte vintervänliga, men perfekta för trötta slöfockar) och plums, plums till servicehuset.
08:00 Revelj?! Upp ungar det blir en toppendag! Håll... Jag vill sova!!! (tonåring)
09:00 Frukost med en stressad Björn som får tvångstankar för att familjen fortfarande sitter runt vårt lilla fikabord i mässingen.
10:30 Allt packat och klart (gick bättre när Björn tog en skidtur eller gick ut för att handla).
11:30 Hopp, hopp, snurr, snurr, 540,720, lincoln,japan,tail osv osv. - Var den clean morsan? - Jo, jovisst (hoppas ingen märker att jag tittar åt ett helt annat håll, blundar och njuter av solen).
13:00 Fika i någon trevlig grop som Björn grävt (håller matriarkatets flagga högt och röstar för fördelaktig arbetsfördelning i hemmet).
16:00 benen värker och hjärtat slår fort. Lycka efter en fin åkdag.
17:00 Tonåringarna diskar
18:00 Middag
20:00 Spel och mys
22:00 Natti natti

fredag 2 april 2010

Påsk

Det går lite tid mellan blogginläggen, en naturlig slutsats när livet liksom lunkar på i en ganska lättillgänglig rytm. Denna långfredag har verkligen varit lång och ganska seg. Tvätt, vila, sova, tvätt, packa, skriva brev, äta, sova och ta det lugnt. Lite illamående bidrar till långsamhetens lov. Killarna har haft övernattningskompisar och till frukost/lunch inmundigades det i grupper. Ali G har vandrat till de sälla musmarkerna och lilla Messi tronar nu ensam som husmus. Känns underbart med familjetid och det är med stor värme i hjärtat jag umgås med tonårsbarn och 9-års trotsingar.

Önskar en glad påsk till alla jag känner och inte känner!