Filolivserande på kvällskvisten

Det är lite underligt hur livet liksom snurrar på och man lever och upplever tillvaron utifrån det som just är. Livskriser och ofrivilliga viloperioder bleknar i fjärran och vardagen, den enligt luthersk norm, tar vid på ett väldigt påtagligt sätt. Inte alls oangenämt, utan med en nyfunnen tacksamhet. Tänker på hur skönt det är att väckarklockan ringer på morgonen. Tänker på hur viktigt det är att i allt hitta det som ger kraft. Tänker på hur viktigt det är att inte låta gamla rädslor stå ivägen för nya utmaningar. Har på sätt och vis kommit till en form av insikt, en svåråtkomlig sådan. Lätt och svårt, glad och ledsen, livet är en lång räcka av motsatser. Det perfekta vilar i det imperfekta. Just nu, denna enda minut känns faktiskt allt helt ok. Kurser i barndomens ögonblickvarande efterfrågas.