Dogma

Läste i helgen två tidningar av sorten välkommen till ditt perfekta familjeliv. Naturligtvis är båda utgivna av Bonnier publications (vad annars). Naturligtvis är båda tidningarna fyllda av fräna bilder på lockande stockholmsfina hem och familjer; lagomkulturella, mediekåta, 30 någonting med hem där man satsar på kvalitet och inte kvantitet= designklassiker har företräde eftersom (vi) gör MEDVETNA val. Hur som, läsandet fick mig att inse avståndet mellan tidningarnas lyckade schablonbilder och den verkliga verkligheten, välkommen till livet liksom. Helt absurt att ligga inklämd i en sal á la pre-glasnost, lyssnandes till en kakafoni av: elände, gråt och kvinnligt livslidande. Undrade lite lätt hur den ultrasnygga Cecilia Blankens (modeorakel?!)skulle sett ut i landstingstrosor med tillhörande pampers? En glammig detalj var dock den glädjeflickesminkade läkaren i stilettos som gav mig en tydlig uppmaning att fräscha till mig, vilket jag gjorde så gott det nu gick med parfymfri tvål, handsprit och pappersservetter (inte direkt Dior eller ens Body shop för den delen). Duschen var liksom utsluten i mina ögon eftersom den mer liknade Himmelskafridens torg efter massakern 89 (något överdrivet).Kändes faktiskt som sinnebilden av Dantes skärseld. Där, just där i livets ögonblick så slog det mig, det kan nog inte bli värre fast å andra sidan så är det ok. Tes- antites och någon form av grumlig syntes. Dogma fast utan kamerafilter och Lars von... och sedan fortsätter livet, helgen vardagen med skoköp till barnen, myskväll och skrattkväll tillsammans med mina vänner... och nu planering inför kommande arbetsveckan. Allt som förut fast, för mig/oss, väldigt annorlunda.