När man blir irriterad så sitter liksom irritationen i huden. Den sprider sig till musklerna och vidare in till blodsystemet och snart så når den det allra innersta, hjärtat. I känslan finns alla sympatier och antipatier, en ständig fara att dessa skall spela fritt utan själslugnets- och eftertankens närvaro. Irritationens broder är sannerligen frustrationen. Frustrationen sprider sig lätt likt ringar på vattnet när orden klingar ut i ett tomrum av förståndslöshet och förlust av mening och begreppsinnebörd vid översättning från människa till människa.
Kan med andra ord kallas "att prata förbi varandra".
Skilj för bövelen mellan sak och person!
Lyssna och försök förstå utifrån någon annan horisont än din egen!
Var inte så djävla innesluten i din egen tolkning av varats lätthet eller svårtillgänglighet!
Lyssna med dina sympatier vidöppna, men ta sedan hjälp av antipatin och betrakta!
Det är jobbigt, arbetssamt, frustrerande och slutligen irriterande när svenska språket förlorar den kommunikativa egenskapen till förmån för: missförstånd och märkliga tolkningar.
Blir så i.i.h. irriterad när jag inte når fram... eller är jag precis så inskränkt att jag inte tål att någon annan tycker olika?! Kan inte jag heller skilja mellan sak och person?!
