Veckans funderation

Det är så svårt att veta vad som är vad och hur man skall gå till väga på bästa sätt, alltså helt generellt. Det finns, har jag hört, människor som är precis sådär beslutsamma och målstyrda som "normen" tillskriver. Betäckningar som; vindflöjel, vända kappan efter...,inkonsekvent och toppstyrd tjänar som negativt laddade adjektiv/verb (?!). Vad göra när man av tusen olika orsaker sorterar in under kategorin för obeslutsamhet eller snarare å ena sidan och å andra sidan? Bo i hus, ger å ena sidan en egen sfär och möjligheter för garaget att liksom flytta ut på gården, men å andra sidan kräver det en form av ompyssling som jag (i.a.f.) upplever är ett intresse förbehållet 50-talisterna. Alltså vad man än gör eller hur man än väljer att leva så blir det inte riktigt bra, m.a.o. ett definitivt I-landsproblem. Att i terapeutisk anda kontemplera över en längre tid kring mening och mål är dessutom relativt (enligt mig själv) bortkastad tid eftersom livet skiftar snabbare än de paradigmskiften som den inre fenomenologin hinner med. Vad kan en människa då göra? ...???!!! Hur svårt det än är så måste man nog gräva lite djupare i tillitsmullen och liksom möta skeendet (om än så svårt), det som: varit, är och skall bli kommer vare sig jag, du, vi, ni vill det eller inte. Att vänta på det i fullkomligt själslugn (jo, tjena är liksom absolut inte där än)kan kanske uppnås av oss noviser genom: bortträngning, livslögner, berusningar av olika slag,manier,ökad sömnbenägenhet, mindfullness, yoga, promenader... ja, listan kan göras lång. Alltså denna veckas inre övande; garaget städas när det är dags, mp-planeringen kommer att komma till mig, när bilen slutligen pajar så använder vi benen, den svindyra elräkningen (eller förresten den kan inte räknas in i livets tillitsområde eftersom avregleringen av hela elmarknaden är en så vidrig affär att den liksom står utanför all rim och reson)som gör en smått förbannad och annat som man helst av allt skulle vilja sätta lite tipex på. Om nu livstipex inte finns så är det som återstår en form av lägesgillande, hur irriterande det än må vara, men liskom allt annat är även detta tillstånd något man som liten outvecklad människa får kämpa sig till. Skapad till Guds avbild?! Detta kan ju absolut inte ha med den fria viljan att göra eftersom mitt antagande då är, absolut perfektion. Alltså att möta veckan i fulkomligt själslugn.