måndag 29 februari 2016

A perfect day

Oh, it's such a perfect day
I'm glad I spent it with you (me, myself and I)
Oh, such a perfect day
You (I) just keep me hanging on
You (I) just keep me hanging on
Någon annat har kommit till mig. En form av ... insikt låter dock lite pretentiöst, mer en liten del av en av dom där frågorna.
Sista dagarna på februari, snart maj. Snart ett år sedan jag pratade med mamma. Pratade med pappa. Sorgen och illamåendet, den lilla räddaren i nöden och nu en känsla av att anstränga sig lite mer mot glädjen. Inte tro att den ska uppenbara sig eller att den är en gåva som dimper ned lite då och då.
Glädjen i känslan av att semestra i sin egen stad eftersom Ikea har slagit upp portarna.

Känslan av lycklig förvåning när jag fått feedback på juridikuppgiften och klarat mig, tjoho!

Lyckan när jag tittar ut genom fönstret och ser Björn dra tokskojande småbarn på bobben.

Ynnesten att få känna tillhörighet med mina arbetskompisar.

Det växande lugnet i mig själv, trots att jag har en miljon komplex och rädslor.

Sånt man tänker på när huvudet inte orkar mer juridiska spörsmål.