Svarta vykort

Mammas börs är blommig. Blommig, kantsliten och svulstig. En sån med många fack och korsat snäpplås. Svante läser inköpslistor skrivna med skakig handstil och löst kulspetstryck.Kalvsylta, Mariekex, proviva och saftsoppa. Det gör ont och hjärtat går sönder. Ber honom lägga bort börsen. Kan inte kasta den, som så mycket annat. Det som göms i bruna kartonger. Känslomöten som jag sparar, garagekonserverar i väntan på solen. Den där solen som ska värma bort allt det trasiga och vindpinade. Döden och lidandet överskuggar allt. Cortex räcker inte till. De bilder som får plats i mitt krympande närminne är mammas cancer och pappas leversjuka kropp. Blir arg på mig själv för egocentrismen, det lilla inskränkta i mig själv. Mitt eget ömkande i en värld av eld. En värld som brinner. Sen rättfärdigande. Allt cykliskt utan tillstymmelse till nya spår. Håller andan och försöker, en ansträngning att leka vardagsmänniska. En bra ansträngning; för andra och för mig själv. Men här är mitt och ingen hänsyn behöver tas. Inga svar behöver ges. Rummet är mitt och spelreglerna satta i spegelformation. Tänker att svarta vykort skrivs.