Missklädsamt dyster

Är missklädsamt dyster. Det ansträngda leendets skådespeleri. Allt upprör en argbigga: - Torkad tandkräm på svart blus. - Avskrädeslik debattfajt mellan moderlandet och våra grannar i söder. Förvånas och äcklas av den direkt rasismen/islamofobin och eurocentrismen. - Att alla barn i Sverige faktiskt inte omfattas av barnkonventionen, rätten till utbildning. - Glas som står på fot i diskmaskinen, vem fan tror att det blir rent. - Att Texas analsäckskli inte alls var analsäckskli utan en tumör som växer. Operation om två veckor. Vad händer sen? - Att stugprojektet, så klart, inte spelar enligt enkelhetens lov. Nya förhandlingar och oviss väntan. - Min egna oförmåga att landa i varat. Varför skriver jag pm om överklaganden? Nu? I morgon blöt asfalt och trött bilrygg. Att uppleva minnen och dofter en sista gång. Ska lämna nyckeln. Ska skriva mitt namn på papper.Nästa titt får ske som främling, betraktare. Fortsatt arg på Gud. På ödet. Ringer mammas mobilsvar. Rösten, den rösten som numer finns i mina drömmar, i mina tankar, i mitt minne... och några tangentklick bort.