I går gick jag på lokal med fina arbetskompisar. Jättetrevligt och härligt på alla vis!
Idag, ingen överraskning direkt, men jag är jättetrött. Tyngdlagen, dagens nemesis. Vaknade av morgonpigga småkillar som studsade runt i sängen. En som just fått två små bissingar och biter på allt, hårt. Masade mig ur sängen; tog på första bästa tröja, urdruckna vällingflaskor i munnen och Pelle under armen.
Hela dagen har allt gått lite trögt och mammarollen känns något ansträngd. Kört badkortet, tecknadfilmkortet, fisk och pastakortet, sova lunchkortet, det sistnämnda riktigt bekvämt, och trolldegkortet.
Nu har Björn tagit småkillarna på handlingspromenad och jag får vila, d.v.s. laga middag. För tre år sedan klassade jag inte direkt laga middag som vila, men premisserna är tolkningens moder. I morgon och på fredag ska jag till min arbetsplats för att jobba lite med åtta månaders Pelle i släptåg, gjorde faktiskt det en dag förra veckan också. Spännande eftersom jag får koncentrera mig rejält för att följa ett resonemang från början till slut. Helst av allt så skulle jag vilja/behöva säga "va" eller "kan du ta det igen" efter varje uttalad mening. Kan också bero på att det inte är helt avslappnat att ha lilla mini som sidekick, trots att hen är så himla bra och att alla säger att det inte alls stör och att det bara blir mysigare. Mysigt blir det förvisso, men jag tror att dom ljuger vad gäller stör delen. Fast spela roll, vi är ju ett litet kinderägg; två schyssta snubbisar och en möjlig surprise. Under tiden Pelle och jag hänger på jobbet så ska Gunnar leka på barnträdgården, vilket blir spännande eftersom det är sjukt glest mellan besöken och sonen är riktig rutinryttare. Brukar alltid gå fint när vi väl är där och Gunnar prata ganska mycket om de andra små nyponkillarna. "Annorlunda" dagar avslutar alltså vår vecka.
