Att simma motströms.
Springa i uppförslut på lera.
Gå in i tröttheten och upptäcka att oanade krökar och kullar avtecknar sig mot horisonten.
Irritationen ligger som järnband runt hjärtat. Det djupa livet, som jag inte skriver om, och de skavande vardagligheterna. Får väl försöka "njuta" av de "fina", men ack så dyra, Nokiadäcken. Känna glädje över att sonen nu får insupa av dansk festivalyra, dyrköpt sådan. En ångest och arga telefonsamtal resa som landat på drygt fyra tusen pistoleros. Helt enkelt en himla massa småskit som egentligen inte hade spelat någon nämnvärd roll om... ja om en hel massa annat.
Som grädde på det berömda moset så jobbar Björn hela veckan och åker till Stockholm under veckoslutet. Försöker hitta min inre storhet och känna medmänsklig glädje, men försöker nog inte tillräckligt mycket eller så gör jag fel.
Idag tycker jag inte ens om ekorrar!
