Jaha i helgen var det Mikaeli. Kom och gick rätt obemärkt. När storbarnen vara små pysslades det med lönnkronor, berättades det riddar Göran (namnet känns dock inte jättespännande, inte som Tristan) och bjöds det på gröna äpplen som skars vid ekvatorn så att stjärnbarnet framträdde . Inte en enda liten höstserenad blev det. Funderar på hur Gunnars uppväxt skall te sig med två lite "äldre" föräldrar som dessutom kört slut på de flesta måsten och tvärsäkra övertygelser. Här vankas halvfabrikat, tv-spel och dammsamlande syrningskärl. Årstidsbordets egenhändigt sydda svampfamilj är väl undanpackad i klädskåpsmörkret och träleksakerna blandas med plastiga diton. Mitt 18 år yngre jag skulle rysa av pur förskräckelse.
Fast å andra sidan så är storbarnen helt fantastiska så det blir väl ok....... fast å andra (tredje)sidan så hade vi ju ingen tv?!
