... och så kom babelparaden. Bil efter bil har sakta rullat förbi, några har till och med tagit sig friheten att parkera?! utanför vårt hus för att till fots studera ruinerna, makabert och sorgligt. Tragedi till beskådande. Vad är det som lockar? Varför fotar någon ruinerna av en människas liv? Varför dansar hyenorna på borden?
Visst, naturligtvis. En kraft att närma sig det förfärliga, kanske för att neutralisera den egna ångesten. En vilja att uttrycka allmänmänsklig empati, men skriv en djävla empatisk och medmänsklig insändare och skit i att parkera vid vårt hus för att sedan, likt turister, beskåda helgedomen.
