Den förstelnade blicken!
Som nybliven waldorfförskole (eller i sanna waldorfanda barnahagedito)förälder (typ djävligt längesen, 10 kilo och några bilringar mindre sedan) fick vi, som mycket "ovanligt" ung, familj så klart denna monumentala attitydförändrande skrift i vår hand. En mjukpärms volym av ej tidigare skådad art. En bekräftelse för alla oss 70-talister som växt upp med "ser du för mycket på tv så får du fyrkantiga ögon",att våra föräldrar inte var ensamma om sin utomvetenskapliga galemskap. Om jag själv hade skrivit ett liknande verk så hade det nog varit mer i stil med Lagomlandet, ett mått för det allmännmänskliga. Jag menar, vad fan inget är väl bra i för stora doser, vare sig det gäller tv-tittande eler idogt städande, allt i maniskhetens namn bör undvikas. Som ung, väldigt ung, förälder faller man dock lätt för yttre påverkan. In med torrtovning och mysiga samtal och ut med television och andra medier som kan skada det lilla barnets sensibla känsloliv (för att inte tala om framtiden för de inre organen, eller jag menar Steiners forskning på detta område har sina brister). Dock ställer jag mig frågan, hur skapas beroende?
Efter egen erfarnehet så verkar det som att förbud av det gängse (typ tv-tittande) verkar skapa ett enormt ha-begär. Efter ett bråk, bråk med versaler liksom, så har tv:n åkt ut igen. Hörde om någon gammal eurytmist som gömde djävulsapparaten i garderoben, men det känns alltför förnedrande och dessutom så skulle barnen hitta den och så står man med handen i godislådan en vardag.
Denna tingest är som lustfyllt opium för familjen Zachrisson. Morgon-tv, innan maten-tv,efter maten-tv, kvälls-tv, tv, tv, tv, håll käften mamma vill ta det lugnt tv, snabbis-tv,vuxenprat-tv (engelska borde förbjudas i skolan), nu kommer kompisar med småbarn-tv, vi har inget att säga varandra-tv... Min fråga till mig själv är enligt följande, har förbudet skapat ett o-anat begär som endast total avhållsamhet kan bota? Nu står den fyrkantiga dumburken i garaget och vi, ja vi har det så klart skitpräktigt och fint.
